| Bjuder på en RR från suggan. Jag hade tre mål, ingen krasch (snarare familjens mål:), ingen kramp och sub 3h. Klarade alla tre, men hade velat haft en bättre känsla i loppet. Målet var att gå ut "orange" och öka till rött.... Startade i princip sist i led tre, men det var inget som störde. Uppför Vidablick kändes det kanon utan att på något sätt pressa hårt. Det var ganska lätt att köra om på vänster sida och vid toppen hade jag en känsla av att jag låg i ett bra gäng. Lite skogsväg och stök i början, men kändes ändå ok. Grusneförbacken därefter brrr, tyckte inte om någon av utörkörningarna, rullade och folk forsade förbi. Ut på asfalten och förbi första langningen så var känslan fortfarande bra och kontrollerad. hade inge problem att gå med i skogspartierna, snarare på grusvägarna. Det här gänget gick in på 2.45-2.50. Vägrade krampa så jag vågade inte gå för hårt. Sen vet jag inte vad som hände, tempot blev mer tränings än tävlingstempo. (kanske hade jag gått lite hårt ändå...)Först kom Hultman och Karlsson och körde förbi, lite senare kom Rowinsky. Kände mig inte trött, men kunde ändå inte öka farten. Skum känsla. Började tjura, men fick lite energi vid de lätta skogspartierna där jag helt obegripligt körde fortare än folket omkring. Fantastiskt väder gjorde att jag ändå kunde njuta av avslutningen. När klockan stannade på 2.58 så kan jag inte vara annat än nöjd. Även om jag tycker att jag borde kunnat åkt fortare, men det tycker nog alla andra oxå med sina race:) | |
| Klas Öberg |
|
| Kommentarer (senaste först) |
| 2010-07-18 21:54 | Som sagt torr och fin bana.
Jag försökte ligga jämt med Rowinski och Hultman upp till Vidablick och jag tror att jag hade Rowinski bakom och Hultman före vid toppen. Efterföljande grus och skogsvägar gick bra även om jag tappade siktet på Hultman. I grusbacken dundrade Rowinski förbi och jag tog rygg på honom. När 90-gradarn nedanför backen kom låg en cyklist mellan oss och vi gick in på stigen i ca 30 knyck. Då hinner jag precis se ett djupt hjulspår mellan mig och killen framför innan jag drar rakt ner i diket mellan stigen och vägen. Tack och lov klarade både jag och cykeln oss från några blessyrer. Tappad kedja samt att det var tätt mellan cyklisterna gjorde att det tog en stund innan jag kunde komma iväg. Kastade mig in framför vinnaren i D30 och körde med henne förbi första kontrollen. Där är det någon som touchar mitt bakhjul och jag hör att det blir en vurpa bakom (som Anders C tydligen klarade sig ifrån precis fick jag höra efteråt). Sedan körde jag på och hade bra flyt och känsla hela loppet. Jag hade dagen till ära kompletterat CamelBaken med en extra flaska som jag fyllde en gång. Det tillsammans med gel, bananer och saltgurka gjorde att jag stod mig bra både vätskemässigt och matmässigt. Plockade i farten några muggar vatten och sportdryck vid varje kontroll för att spara lite på övrig vätska.
När det var ca 10 km kvar tittade jag på klockan och såg att jag hade chans på sub3 och satte fart. Hamnade tyvärr bakom en kille som sadeln hade lossnat på under en bit single track och kunde inte riktigt gå om. Men sedan bombade jag på och bildligen flög förbi 10-12 cyklister in mot mål. Jag tror att det var rätt psykande för de måste nästa ha känt det som att de stod still i jämförelse (i alla fall kändes det så för mig). Hade lite krampaningar i ena vaden sista kilometrarna men sket i det och jobbade på. Tyvärr bommade jag sub3 med 27 sekunder och utan vurpan hade det säkert gått. Men det gäller att hålla sig på cykeln och jag kan inte skylla vurpan på någon annan, möjligtvis otur. Det var lite synd eftersom jag hade häng på Rowinski och även om jag inte hade kunnat hålla hans fart hade det varit kul att försöka. Dessutom hade vi kanske kunnat hjälpas åt. Nu fick jag under långa stunder köra helt ensam.
I vilket fall, så blev det personbästa och sub3-mål nästa år. Mörksuggan har nu blivit en instutition som skall köras varje år.
Med tanke på bottennappet förra året 3.35 (i o f s i skitväder) så var målet 3.15 i år och en dröm runt 3.00. Det lyckades och jag är nöjd. Framför allt med att jag kände mig skapligt fräsch under hela loppet, vilket jag aldrig gjort tidigare, och att jag kunde bomba på sista 10, vilket stärker psyket. |
|  | Andreas Hallberg
andreas.hallberg@mtbtaby.se |
|
| 2010-07-18 14:29 | | Här är min RR från Mörksuggan. Har ny fullblodshoj och väger några kilo mindre i år och hade därför som mål att komma in sub 3h, vilket för två år sedan gav en 10:e plats i S50-klassen. I år är dock konkurrensen hårdare i min klass. Jag körde på 3:03 men det gav en 18:e plats denna gång. Är ganska nöjd ändå, även om jag inte fick till loppet helt enligt önskan. Det var supervarmt och jag hade en bra plan för vätskan som fungerade perfekt. Ingen krampkänning, men jag stannade två gånger vid kontroller för att fylla flaskan. Inte helt optimalt, tappade en minut på det sammanlagt men det var bättre än att ta risken att köra torrt. I Vidablicksbacken hörde jag Klas ropa ”jag kommer vänster” och ville hänga på men var tyvärr instängd. Såg H30-gänget framför och hängde på dem så länge som möjligt, men det var omöjligt att komma fram. Backen tog lite längre tid än önskat på grund av trängseln. Gav sen järnet på grusvägarna ned till Gärdsjön, nya cykeln går som en raket på gruset. Skogspartierna gick lite långsammare p g av köer. Fick bl a ligga bakom vad som sen visade sig vara hela D30-pallen. Som många andra körde de snabbt på väg men långsamt på stigarna, där man ju vill trycka på jämnt och fint i den lättkörda terrängen. Det tar en stund innan man fattar att det går för långsamt som helhet och hittar ett bra ställe att dra om. Tappade några minuter på detta också. Loppet var sen ungefär som vanligt, jag hittar inte några bra att åka med, är i nåt slags ingenmansland. Växeldrog med några killar fram till kontrollen i Östbjörka, men sen kroknade de och jag körde solo förbi Dalhalla, Nittsjö och asfalten därefter. Passerade många som började bli trötta men såg inte någon klubbkompis förrän jag kom ikapp Bo Larsson på stigarna någon mil innan mål. Han stönade högt i motluten och jag körde om med ett ”häng på nu”. Det möttes med samma motlutsstön, så jag förstod att han var rejält trött och jag fick kämpa vidare ensam. Min energi började dock ta slut med någon mil kvar. Var så fokuserad på att dricka rätt att jag glömde äta, och hade en gel för lite med mig. Tappade därför lite fart och tryck när jag behövt det som bäst för att säkra min sub 3h-tid. Inne på stadion fick jag syn på en annan S50-gubbe framför mig och försökte spurta ikapp, men det var för kort sträcka kvar och han gick i mål 2 sek före mig. Missade mitt sub 3h-mål med 3 minuter, men nästa år... |
|  | Anders Carlsarv
072-2285222
acarlsarv@me.com |
|